Sen jag flyttade från Nybro halft ofrivilligt har jag bott hos en vän och försöker nu att få vardagen att gå ihop. Känner mig dock så splittrad att jag inte ens vet var jag ska börja sätta ihop mig själv eller vardagen.

Har sökt lite jobb och ser något lovande ut, har planerat in möten och hoppas på att det blir goda nyheter.

Men trots att allt verkar falla på plats sakta men säkert drömmer jag konstigt, känner en konstant oro i kroppen som att någonting dåligt snart kommer att ske.

Men försöker nu tänka på att ta en dag i taget och inte oroa mig så mycket för vad som eventuellt kommer att ske eller inte ske.

På tal om det, är det bara jag eller är det fler som vet av sig att kanske aldrig riktigt njuta av vad man har bara för att man är orolig att mista det??

Återkommer efter mina möten och förhoppningsvis lite gladare då jag eventuellt kommer att ha ett jobb!

Håll nu tummarna, det måste ju vända för mig med, ellerhur?

// Puss å kram KB