Jag är för snäll

Jag är för bra, så bra att man inte vill umgås med mig för att man är rädd att såra mig... Tanken var ju fin, men läs det igen! Var är världen påväg?!? Jag är för snäll och för bra för att man ens ska vilja ta i mig med tång....hur i helvete gick det till. Trodde det var en bra sak att vara snäll, men man får sig visst bara ett helvete.

Känslan av att bli övergiven är väldigt hemsk för mig i och med att jag varit med om den så ofta, blivit lämnad av familjer, vänner m.m. trots att jag har gjort mitt allt för att vara snäll, duktig och bra. Nu händer det igen :/

Var är logiken i att överge en underbar människa? Måste jag bli nån jävla badass och nonchalant skitstövel för att få behålla mina nära? Är det så världen är numera? Ingen annan än jag som finner det fel? De snälla straffas och de elaka inte.

                   // Sjukt upprörd, är jag för bra och för snäll för att överleva på denna hemska, mörka, ologiska planet?