Wow! busy busy! Jag har verkligen inte haft tid för mig själv på flera veckor, alltid är jag på språng. Leksand, Hedemora, Leksand, Tällberg, Rättvik...ja poängen är att jag nästan aldrig är hemma. Och när jag väl är det, så är jag inte ensam...-.- börjar känna av stressen. Grejen är den att jag utsätter mig själv för detta, jag skulle bara kunna säga NEJ! men jag har inte mage att göra det av någon anledning. Vill alltid ställa upp, visa att jag bryr mig o.s.v.

På tal om annat...
Jag hatar att se romantiska filmer! Just av den anledningen att relationer inte är så som de är i filmerna. Killar håller sig inte till en tjej, springer efter henne då hon springer iväg för hon är ledsen. Killar i verkligheten friar inte på öppna gator och köper rosor varje dag!!! Bluff och fucking båg! I och med att jag hatar romantiska filmer kan jag inte referera till någon specifik men jag har sett tillräckligt många för att veta att killar i romantiska filmer och killar i verkligheten är sjukt olika. Däremot tycker jag att de porträtterar tjejer bra om man nu skulle jämföra med verkligheten. Vi är sårbara, vi blir ganska snabbt kära, vi är blyga, vi tofflar mycket o.s.v. Vem har inte sett på romantisk film och önskat att man var den lyckliga tjejen i slutet som fick killen, killen som jagat en runt halva jordklotet bara för att säga de tre orden "Jag älskar dig"? Tänk om romantik verkligen var sådan, som den är i filmer? Tänk om killarna var sånna i verkligheten som de är på film? Men nej, killar i verkligheten är ganska sviniga, har ingen som helst respekt för tjejer och gör ingenting tjejen säger åt honom, för det är, enligt dem "att toffla"... En sak vill jag reda ut, att vara en gentleman och att toffla är två vitt skilda saker, tycker killar ska lära sig skillnaden!
Jag vet inte, det är kanske bara jag som träffat fel killar.... men jag tror inte att jag är ensam om att vara lite bitter över detta. Tjejer är annorlunda, vi har respekt helt naturligt för våra pojkvänner, vi älskar dom, vi frågar hur de mår, vad de gjort under dagen, vi gör saker vi egentligen inte vill göra -  för deras skull (vilket inte är att toffla). Den tuffa sanningen är att generellt är killar ute efter sex medan tjejer är ute efter romantik och kärlek...hur kan dessa två kön vara menade för varann?!?
Jag ska ha en kille som ger mig den respekt jag förtjänar, annars ska jag fan vara singel resten av mitt liv!

Nu har jag skrivit det väldigt generellt, menar inte att det i alla fall är så, men i många, ok några...eller bara mitt. Men anledningen till min bitterhet är en händelse som skedde nyligen. Min kompis fick låna min telefon för att ringa sin killkompis, två dagar senare skickar han sms och frågar vem jag är och om jag är singel. Berättar att jag är en vän till Marie, som min kompis hette och att ja, jag var singel. Två dagar senare skickar han och frågar om vi ska ses och om han får sova över hos mig men att han börjar jobba tidigt dagen därpå och en bild på sig själv och frågan om jag inte kan skicka en bild på mig...i samma veva!!! Är det så det går till numera? man knullar skiten ur varann och kärlek existerar inte över huvud taget. -.-' Om det är var världen är på gång vill jag inte vara med.. :/ puss <3