Återigen blev det ett uppehåll i mitt bloggande...fattar inte hur folk hinner med det?

Jag har i alla fall fått jobb, hamnat i bråk med en på jobbet och blivit förflyttad till...Malung utav alla jävla sketställen!

Här fick jag bygga upp ännu en Family House butik vilket i och för sig var roligt och spännande och lärorikt men sen å andra sidan...Malung!

Låt mig förklara...Malung består till ca 90 % av invandrare, invandrare i all ära men detta är den sämre typen av invandrare. Sånna som följer sina egna lagar, som stjäl, ljuger, prutar....ja, you name it.

Jag HATAR det här stället! Varje cell i min kropp skriker att jag borde sluta jobbet och flytta hem men å andra sidan får jag göra det i början på september så jag antar att jag kan uthärda detta elände. Eller??

Hur som helst så jobbar jag ensam i butiken och det finns jobb för 20 timmar per dag iställer för de 8 jag är uppsatt på. Flitig och kanske något dum i huvudet som jag är jobbar jag givetvis de extra timmarna utan att ta betat. Sover 8 timmar, äter sammanlagt en timme och jobbar resten. Jag kommer att vara utbränd innan jag hinner fylla 21. Jag märker redan av att kroppen och psyket säger ifrån. Blöder näsblod, huvudvärk, magont...you name it. Nu ska jag på eget initiativ även planera en modevisning i butiken vid nya leveranser...varför?! jag har redan 10000000000000 saker att göra. Jo, för att det bara sån jag är och på något sätt gillar jag det.

Mina vänner hemma i Leksand/Rättvik börjar dock vända mig ryggen och jag tycker det är tråkigt men kanske nödvändigt. Malung kommer att göra mig tuffare, starkare. Inte bara på grund av utlänningarna och otrevliga svenskar utan även utav att mina vänner inte stöttar mig i detta så mycket som de lovat att de skulle. Jag måste återigen stå på egna ben och det är som mina föräldrar säger..."I slutändan kan man bara räkna med sig själv"

Pöss!