När man är nere känns det som att hela världen ska gå under och ingenting hjälper men så finns det några få människor i världen som lever för att bevisa motsatsen. Optimister, lyckopiller, de är få men åh så underbara! Ett ord, ett leende, en kram och allt är bra, det krävs oftast inte mer än så. Jag vill kalla dessa människor för vardagshjältar! Jag vill påstå att jag är en av dem. Jag är token som ler åt främlingar jag möter, säger gärna hej, tackar bilisterna då de stannar för mig vid ett övergångsställe. Jag är token som konverserar med kassapersonalen som att vi är goa vänner. Det kan smitta av sig, nej fölåt, inte "kan smitta av sig", jag kan garantera att det gör det! :) Ett leende kan göra så mycket, ett tack eller en kram fungerar det med.

Tänk efter, om du är deppig, tar en promenad och träffar någon med en jättesöt hund som du stannar för att klappa, mår du inte lite bättre då du går därifrån? Om du möter någon som ler, lyssnar på musik och kanske mimar för sig själv, blir du inte lite gladare då? (Antingen av att personen har ett leende på läpparna och det smittar eller för att du ler åt token för att den går och mimar för sig själv.)

Men å andra sidan kan det lika lätt vända åt andra hållet. Ett ord, en min, en människa och man kan lika lätt bli deppig. Och precis som ett leende, så sprids ett... hmm vad säger man? ickeleende? en sur min?, ja i alla fall, ni förstår poängen.