Vad bekväma vi människor är. Om vi är födda i Dalarna, stannar vi gärna kvar här så länge vi inte väljer att plugga. Jag har fyra syskon och ingen av dem bor mer än 45 min från mamma och pappa. När jag och min yngsta storasyster bodde hemma skojade vi om detta och kom överrens om att vi skulle flytta långt bort, upp till Kiruna eller nåt sånt. Det slutade med att hon flyttade till Borlänge och jag till Rättvik.

 

Nu är jag på väg härifrån, tänkte söka jobb i hela Sverige och flytta dit jag får napp på ett bra jobb, varför inte? Vad mycket mer utav världen man ser då, vad många andra människor man har möjlighet att träffa! Jag blir alldeles uppspelt och glad bara av tanken. Tanken på att vidga sina vyer, se något annat och våga! Det är nog det viktigaste, att man vågar ta det steget, steget från sina nära och kära, känna att man verkligen står på egna ben och faktiskt klarar det. Detta kan leda till ett bättre självförtroende och DET i sig kan leda till nya människor, nya jobb, nya möjligheter.