Dagens topic är vänskap och familj. Jag hade en gång en bästa vän, vi var vänner i ungefär fem år, när hon plötsligt skaffade sig pojkvän och dumpade mig. Jag saknar henne, det gör jag men om hon väljer en kille hon nyss träffat framför mig, är hon faktiskt inte värd min vänskap.Jag antar att detta hänt för fler personer än mig, vem vet, ni kanske gjort det själva, men sen när förhållandet är slut inser man plötsligt att man inte har någon att vända sig till längre. Nej, jag tycker att man ska ta vara på sina vänner, sina närmsta vänner, det är viktigt!

En annan sak som jag faktiskt kan störa mig på hos folk och även förvånas över är vuxna människors relationer till sina föräldrar. Jag älskar mina föräldrar och jag kan ha en öppen dialog med dem, jag kan ringa dom och säga att jag krockat med en bil, dödat en polis eller att jag på fyllan hamnat i Alaska. Många av de jag känner kan inte ens erkänna för sina föräldrar att de har pengaproblem, eller att de hamnat i bråk med någon eller att de druckit lite för mycket på någon fest. Och nu pratar vi om människor som är 25+(!!). Vad handlar det om liksom? Är dom rädda för att få skäll? Rädda för att inte få sin veckopeng? De är långt över myndiga liksom...är det någon som kan hjälpa dom ur en knipa så är det väl föräldrarna.

Jag får huvudvärk då jag ens tänker på detta så det är bäst att jag rundar av :P

Dagens läxa: ta hand om dina närmsta vänner och ha en öppen dialog med dina föräldrar så löser sig det mesta :)