Det måstre vara något allvarligt fel på mig....jag mår bra då andra mår dåligt. Jag ska förklara innan folk börjar hata mig haha :P Jag menar inte att jag är sjukt skadeglad!

Genom hela mitt liv har jag varit den som alltid tagit hand om mina vänner, hjälpt dem med alla möjliga problem. När vi slutade skolan och alla splittrades, växte upp, lärde sig att hantera sina egna problem blev jag som...ja, arbetslös.

Då kom mina egna problem upp till ytan och min värld rasade samman, jag blev förvirrad, rastlös, hade alldeles för mycket tid att tänka på mina egna problem.

Har testat mediciner, terapi, ja, you name it, men nu har jag hittat mitt botemedel - tragiska människor, brustna hjärtan, ekonomiska problem o.s.v.

Tror att mitt kall i livet är att hjälpa andra, hur ska jag annars beskriva mitt konstanta behov att hjälpa människor, människor som inte ens förstjänar att få min hjälp?... Och de får mig att må bra, jag mår aldrig så bra som när jag har möjlighet att hjälpa en människa i nöd, vare sig det handlar om kärlek, pengar eller vänner. Spelar ingen roll hur djupt deprimerad jag är, jag mår bra då andra mår dåligt.

Men att må dåligt är inget jag skulle rekomendera såklart!

 

Dagens tips (som absolut inte har någonting med mitt inlägg att göra).: Om ni inte orkar städa hemma eller om din kompis har det stökigt hemma hos sig, bjud över någon på middag eller fika, någon du gillar eller bara någon du vill se bra ut inför. Och om det är en kompis som borde städa sitt rum eller så, säg att du bjudit dit din kompis stora kärlek och att han/hon kommer om en timme. Då ska ni få se på städning och ganska bra sådan ;P

 

Puss på er <3