Vilket år det har varit! Kanske det mest kaotiska och osammanhängande året någonsin!

Det började ju inte så bra då jag började året med att flytta - till Nybro för att flytta hem en månad senare till absolut ingenting - rent kaos! Skuttade runt bland mina vänner, bodde lite överallt, umgicks med kassa människor som ledde till en brutal misshandel. Sedan lyckades jag till slut hitta egna boenden, prelimenära- men egna, där jag kunde bo ensam, utan andra att anpassa mig till. Och nu i Augusti fick jag tag i min egen lägenhet - en säker plats, där jag kan ha mina saker och får göra precis vad jag vill. Det var en lättnad, som en skänk från ovan och för en gång skull känner jag mig hemma.

 

I somras kom jag av någon anledning tänka på en kille jag träffade för 5 år sedan via en vän, undrade vad han gjorde nuförtiden. Kände att jag behövde lite ombyte i min vänskapskrets och gav det en chans. Letade upp honom på FB och där var han, just så söt och underbar som jag mindes honom. Sist jag träffade han var för ett par år sedan av en slump - kände inte ens igen honom men han kände mycket väl igen mig. Han hade tjej då och när jag skickade iväg min vänförfrågan med en nervös klump i magen trodde jag att de ännu var tillsammans. Han svarade och nästa gång han kom till Rättvik hörde han av sig, vi tog en kaffe på Statoil och pratade om allt möjligt. Vi kom in att prata om kärlek och han berättade att han och hans tjej hade gjort slut för ett tag sen, jag tyckte det var tråkigt att höra samtidigt som en strimma hopp fick mitt hjärta att dunka lite fortare. Jag hade såklart inte en chans i världen och även om jag hade det skulle det aldrig fungera. Jag menar jag med mitt psyke, plus distansen och det faktum att han en gång i tiden var tillsammans med en av mina bästa vänner - inte en chans! Men ödet har sin väg och se på oss nu... Klart det är svårt, men vi kämpar hårt för att få det att gå ihop. Klart vi haft våra bråk och tjafs som i alla relationer (där flickvännen är galen och instabil hehe ;P) men vi har klarat oss så här långt. Han har lärt mig så mycket, jag har blivit lugnare än jag någonsin varit och det är tack vare honom jag har lämat mycket av mitt gamla dramatiska liv bakom mig.

 

Så med andra ord har det inte bara hänt dåliga saker, jag kom in på en kockutbildning och har skapat mig ett helt nätverk av nya människor. Att bli kock är min dröm och under resans gång har jag träffat helt underbara människor som stöttar mig och tror på mig trots att jag ibland strular till det :) Min familj (mestadelen av den) som jag lyckats bli sams med igen stöttar mig supermycket i detta och de, precis som jag är glada över att jag funnit mitt kall. I juni blir jag klar då kommer allt ont och dåligt i mitt liv vända - det är jag helt övertyad om.

Detta år har trots detta varit mestadels fruktansvärt, jag har fortfarande inte funnit styrkan att säga nej, är fortfarande alltid för snäll och ställer upp trots att jag inte vill. Mitt nyårslöfte är att aldrig förvänta mig någonting av någon annan än mig själv.